Betalningsmedel har funnits länge, men då har det varit i form av varor som bytes, eller så betalade man tjänster i varor. Man kunde även betala i ett skuldebrev. Redan 3000talet f.kr, så kunde man betala i form av en metallklump som vägde några gram.

Men det var runt 600f.kr som kungen i landet Lydia (fd Turkiet) införde ett mynt som innehöll ädelmetaller så som silver eller guld. Det fanns även en stämpel som visade vilken ädelmetall som fanns i och hur många gram. Stämpel visade också vilken myndighet som hade gjort myntet. Detta gjorde att myntet fick ett faktiskt värde.

I och med detta så förändrades kravet på kvalitén på varor och tjänster, men huvudsaken tjänster i form av utförandet av service och kvalitén på mat om man köpte tillagad mat.

Kravet på service och kvalité istället för kvantitet var högt men då visste de något få nyrika som hade tillgång till det nya myntet vart de skulle gå för att få de som de begärde.

I och med att antalet nyrika ökade så ökade kravet men nu försämrades deras attityd och hövlighet, så pass mycket så att företagarna tappade glädjen och kände sig nedtryckta och genom tiden förlorade stoltheten. Detta påverkade de icke nyrika som ofta blev dåligt behandlade av företagarna och dess personal, trotts att det var dem som var dom trognaste kunderna och var de som betalade mest, fast då med andra betalmedel än ädelmetallsmyntet.